Annons:
Etikettmin-egen-berättelse
Läst 4628 ggr
dermot
2012-06-26 22:55

Det ringde idag..

Jag har haft huvudvärk sedan jag började 3:an - ska börja 9:an till hösten och nu för någon månad sedan låg jag på sjukhus för att utreda detta vidare.

Jag har även haft ryggvärk men som legat "vid sidan av" huvudvärken då den varit värst. Detta har gjort att jag missat massor i skolan (har t.ex inte varit i skolan knappt alls denna terminen) och blir bland annat anklagad för att jag skolkar, vilket gör det ännu värre. Är riktigt trött på att folk antar och klagar på en om något de egentligen inte borde bry sig om…

Men under denna tid jag låg på sjukhuset (2 veckor, - helgdagar) så blev jag röntgad på både magnet och skikt i både huvud och rygg i olika omgångar. De hittade ingenting i huvudet - vilket var skönt för den delen - men i ryggen hittade de att jag hade Morbid Scheuermann. Det vill säga kilformade kotor. Har varit i rund i ryggen länge vilket många klagat på - både lärare och föräldrar - och sagt "sträck på dig! sitt rakt" och nu äntligen kan jag säga åt de, rakt i ansiktet - HA där fick du! Det är inte mitt fel! Skrattande

Men tyvärr så går det inte göra så mycket åt denna sjukdom, jag bryr mig egentligen inte så mycket för just utseendets skull - tycker sånt är relativt oviktigt.. - men för smärtans skull hade jag väl tyckte det varit skönt att göra något åt det.

Idag fick jag ett samtal av min ortoped som skickat mina röntgenbilder till Malmö och hon berättade att de ville operera mig. Jag blev både glad och överraskad, för de sa ju att man inte kunde göra något åt det.. Men hon sa också att det inte var någon garanti att smärtan försvann, men jag blev rak i ryggen åtminstone.

Jag fick bestämma helt själv vad som skulle göras och hon skulle boka in ett möte med mig, mina föräldrar och då Malmö sjukhus. Och jag vet helt ärligt inte vad jag ska svara?

Jag som är livrädd för nålar och operationer överlag vill gärna inte göra detta… Men min mamma säger "Vill du inte bli bättre?!".. Klart jag vill men där är ju ingen garanti? Det kanske blir precis som förut? Vad är det då för lönt förutom att jag möjligtvis blir rakare? Jag vet inte om jag vill utsätta mig något som lika gärna kan vara i "onödan"…

Och visst kan det leda till det bättre - kanske huvudvärken och ryggsmärtan försvinner helt?, men jag är så fasansfullt rädd för sjukhus, var precis att jag kunde vara där de två veckorna. Grät varje kväll för att jag saknade min hund och mina andra djur och självklart min familj och mitt hem.

Jag kan säga att jag knappt haft huvudvärk - i alla fall inte lika mycket som innan - på detta året, men ryggen är värre nu. Har liksom skiftat på något sätt.

Jag är riktigt rådvillig faktiskt.

*Behövde skriva av mig.. men också få någon slags hjälp och stöd härifrån. Nu är det kanske inte huvudvärken som står iFokus just här, men det är åtminstone där jag fått min huvudvärk ifrån, ryggen.*

// Anka
~ It's interesting to watch devils cry when angels want to stab you in the back. ~ 




Annons:
[Mairah]
2012-07-01 22:15
#1

Visst är det skönt att bara få skriva av sig dermot. Och nu vet du i alla fall vart roten till det onda sitter. Inget ont som inte har något gott med sig Glad

Lider med dig dock att okunniga människor har "slätat över" din smärta och inte tagit dig på allvar. Sånt är aldrig roligt att uppleva. Fast nu har du äntligen svar på tal.

Kan hålla med dig om att jag skulle också känna mig rådvill angående operationen du blivit erbjuden, just eftersom det inte ger någon garanti att du verkligen blir fri din smärta. Måste du bestämma dig och operera dig just nu, eller kan du vänta ett tag?

Förstår verkligen din frustration över sjukhus och nålar och hela konkaronget du berättar om. Hoppas att du kommer fram till ett svar angående det här. Kan förstå att det måste kännas tvetydigt.

Skickar en tröstekram så länge.

dermot
2012-07-01 22:40
#2

#1 Ja, det är skönt med en diagnos! Sjukt skönt om man får uttrycka det så.. Jag är nästan mest glad för min mammas skull, hon har varit så orolig. :/

Är faktiskt riktigt irriterad på vår sjuksköterska, hon SÅG inte ens min rygg, min sjukgymnast som jag hade på sjukhuset bekymrade sig över det att hon inte sett och "slagit larm" tidigare.

Det blir i alla fall ett möte, när kommer jag inte ihåg (är så vimsig nu när det är lov..) men då ska vi väga för och nakcdelar i alla fall. Jag vet inte om man kan vänta, men jag tror det kostar en massa pengar då om jag hinner bli 18 innan operation, nu får jag väl det typ gratis eller liknande. Är inte säker, men var något sådant. Mamma tycker som sagt att vi ska operera, men jag är ta mig fasen inte säker på om det är rätt alltså…

Jaja, vi får väl se hur det blir.

Tack!

// Anka
~ It's interesting to watch devils cry when angels want to stab you in the back. ~ 




[Mairah]
2012-07-03 19:53
#3

Ja just ja, ålder och pengar spelar också en roll. Glömde det Foten i munnen

Det är väl viktigast att ditt eget beslut kommer att kännas riktigt för dig, hur du än väljer att göra. Önskar dig all lycka till med det här - och att ni alla kommer fram till något bra på mötet.

Återigen så blev jag glad för din skull, mitt i eländet, att du äntligen blivit utredd och fick en diagnos att "ta på" Skrattande

Lycka till med allt dermot som du nu har framför dig! Nu kanske du kan se det här som en sorts "nystart" att utgå ifrån. Nytt läge, liksom Flört

Du får jättegärna fortsätta rapportera om det här framöver, om du vill alltså Glad

Maria
2012-07-04 08:13
#4

Men det här handlar väl inte om en "privat operation" utan inom den kommunala sjukvården och ingen betalar för vård mer än högkostnadsskyddet eller för inneliggande dagar på sjukhuset vilket är en lägre summa. Även om man är över 18 år.

Jag hoppas att du får lite mer information på mötet om operationen. Försök att skriva ner en lista med alla frågor för det är lätt att glömma när man väl sitter där.

Jag har opererat en tumör i hjärnan och var också på en information av kirurgen innan. Det slutgiltiga beslutet låg hos mig. Alltså om jag ville eller inte operera mig.

Håller tummarna för dig.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

murkla
2012-07-19 01:00
#5

Bra att de har hittat felet.

Jag hade oxå konstant huvudvärk fr 3:an tills jag sluttade gymnasiet. Prade med några läkaren o de sa är de här tableter och nej de skulle jag inte. Men hjälp fick vi inte.

Så när jag slutade gymnasiet så sa en arbetskolega på mammas jobb om jag kanske skulle prova en kotknakare och de var min RÄDDNING.

Såg tydligen ut som en banan i ryggraden  så de var inte konstigt att de inte kom upp så mycke syre till hjärnan. Efter de blev  jag mycke bättre och jag går fortfarde hos Kotknakare har även problem med rygg med mera.

Mjuk och överrölig i kroppen så.

Jag skulle nog göra allt för att slippa den huvudvärk som jag har mycke av som migrän och spänning.. Dålt handikapp och hade jag inte fått en hjälp av en kotknakare så hade jag nog varit typ sjukskriven gått på sjukpeng vid 25 års ålder.

De är sällan jag är sjuk fr mitt jobb för jag har huvudvärk Vissa månader har jag de varje dag  de skulle bli måga sjuk dagar då ingen lön med andra ord. Jag har lärt mig att leva med de.

www.russmurkla.zoomin.se.  :) www.foreverliving.se

Upp till toppen
Annons: